OJOJOJ!

Det var typ ett halvår sen jag var här inne och skrev, men jag vet att jag har perioder... Då var en väldigt jobbig del utav mitt liv som jag bara var tvungen att ta mig igenom!

Allt är inte över, trotts att jag mår bättre, så är det långt kvar.. Det är fortfarande stökigt.. men inte så stökigt som det har varit, och att änntligen kunna få rätt hjälp gör verkligen mycket!! Jag är så glad! 

Det som har hänt är att jag har varit inne på rehabiliteringen i Kalmar och gjort en psykolog bedömning, eftersom jag har vissa svårigheter med vissa saker, och  nu efter många om och men kan jag andas ut och (sluta vara orolig att jag har tusen miljader fel på mig själv och att jag är urbottat dum i huvudet), för jag behöver bara ta lite längre tid på mig när jag ska göra saker, och jag kan inte hålla två bollar i

luften samtidigt, och detta beror på epilepsin, att jag har rammlat och slagit i huvudet liite för många gånger ... Så nu ska jag äntligen få hjälp med detta, och detta har ju lät till att det har varit vissa bråk hemma. Jag tycker inte att mina föräldrar stöttar mig med skolan fullt ut ( just det jag ska börja plugga till våren på distans, vi tar det längre ner). Dem tycker att jag borde vänta, och jag har då utvecklat att jag bara ska klara av dessa båda kurserna för att visa dom att jag faktiskt kan klara av studierna! JAG SKA LÄGGA NER HELA MIN SJÄL I DET HÄR! Så jag hoppas att ni förstår att jag verkligen vill och tror att jag kan klara det här, och att jag har Antons fulla stöd!

FY vad arg jag är just nu känner jag .. 

Men jag håller även på med andra projekt vid sidan om! Men ett av dom är hemliga och det andra är att jag har börjat träna som fan så nu får ni vara duktiga och peppa mig så ska jag skriva hur det går! Jag hade gått upp två kilo över jul, och det var det som fick mig att börja träna som in i bomben och nu har jag gått ner 1 utav dom!!! det känns kanon!!! Använder även en app som hjälper mig att hålla koll på kalorierna jag äter så att jag inte äter för mkt per dag! + att jag går på en ska Livstilsmottagning där jag får hjälp med vikten! :D SÅ JAG GÖR FAKTISKT ALLT DET HÄR OCH DET GÅR TOPPEN !!! så SUCK ON THAT ! 

Jag satte även upp ett mål jag ska beställa hem en klänning sen (den kommer ta ett tag att få hem för den är från USA / IronFirst) och den ska jag kunna ha till sommaren. Så det är bara att köra !!! 

Just nu längtar jag bara efter att få komma bort från allt hemma, tyvärr... Jag vill hellre vara i Karlskrona hos min älskade Anton. 

NU har ni lite koll på läget och jag skriver mer imorgon eller ikväll :) här kommer några bilder som jag fotat och ritat :)

Det här kommer att bli ett lååångt inlägg .. (dels för att jag behöver skriva av mig och dels för att det har hänt saker i mitt liv) 

Jag vill först upplysa er som läser detta inlägg att vissa saker inte kommer att vara särskilt roliga att läsa. Men jag ber er att inte tycka synd om mig. För jag skriver för att få skriva av mig jag behöver få skriva om vissa saker. Sedan är det upp till er själva att döma. Men jag ahr själv satt mig i den här situationen så jag vill inte, INTE, att ni säger till mig att det är synd om mig. Det gör sakerna enbart jobbigare. För jag jobbar stenhårt på att se saker jag är bra på just nu. 

Till att börja med kan jag berätta vad det är jag har döljt så länge för de flesta utav er. Jag sa att jag hoppade av skolan för att jag kännde att det inte passade mig. Det är få som vet varför jag hoppade av och nu känner jag att om jag ska orka gå vidare med att försöka se allt som är positivt så måste jag få skriva av mig om saker som är piss jobbigt att prata om. Som jag gråter för varje dag.

Att jag hoppade av skolan var ingen slump. Det var ett utav de jobbigaste beskeden och besluten jag har tagit i mitt liv. De fick mig att komma till min bristningsgräns. Jag är egentligen inte den som tycker om att prata om mina problem och särskilt inte med Anton eller med mina föräldrar eller kompisar. Jag tycker sådant är jobbigt. För att förstå det som kommer nu behöver ni veta att när jag får alldeles fööööööör många bollar i luften så blir jag som en struts och kör huvudet i sanden. Detta hände på högskolan. Jag fick för mycket att göra. Hela tiden. Aldrig var det lugnt! Jag orkade inte med det och jag blev sjuk hela tiden. Första var det halsen, sen var det lungorna, sen var det halsen, sen var det lungorna osv. Jag hamnade i en ond penicillin cirkel som jag aldrig kom ur. Detta ledde till konstant trötthet, som isig ledde till att jag inte klarade av iprincip några kurser överhuvudtaget. Som i sig ledde till att jag slutade tro på mig själv. Att jag inte kunde någonting.

När jag sedan flyttade in till Kalmar så ökade mitt redan då stora socker behov till dubbelt så mycket och det var godis typ varje dag. Jag såg det ju inte själv utav undvek att klä mig i jeansen som låg hemma och använde enbart thightsen som fanns i garderoben. När jag sedan fick två anfall i Kalmar så vågade jag knappt vistas själv i min lilla etta. Jag undvek den så mycket som möjligt. Jag nämde aldrig detta för någon för det var för jobbigt att prata om. Jag tycker inte om att prata eller att skriva om saker som e jobbiga, DET ÄR DET VÄRSTA JAG VET! Att skriva det här inlägget gör ont i mig ( men jag känner att när jag kanske har skrivit det så mår jag bättre).

När sedan sommarlovet kom så fick jag ett samtal från min lärare och h*n sa att jag inte hade klarat tillräckligt för att få fortsätta kvar. Jag fick panik, och Anton som var hos mig då, tja-a han visste väl inte riktigt hur han skulle reagera på en flickvän som sitter och gråter hysteriskt och inte får ur sig ett ord? Det blev mååååånga samtal den dagen och väldigt måååååååååånga tårar. Det var då Mamma och Pappa reagerade på hur jag mådde. Hur illa det verkligen var. Att jag behöver hjälp. Mina föräldrar och jag satte oss ner och pratade och kom fram till att jag behövde träffa en läkare. Jag fick komma ner till vårdcentralen och träffa en läkare med min pappa. Jag var livrädd att läkaren inte skulle ta mig på allvar och strunta i mig. Pappa förklarade oxå hur situationen låg till och hjälpte mig med saker jag inte kom ihåg. Men läkaren pratade endå mest med mig. Jag svarade och fick göra ett snabbt ångest och deprissonstest. På ångest-skalan som går från 0-20 hade jag 17, och jag kommer ihåg siffrorna så himmla helvetes väl för dom gör ont och på deprissons testet som har samma skala hade jag 7. Jag blev sjukskriven i två månader och fick samtidigt jobb, som mediesäljare. Det hjälpte mig att organisera och strukturera en del utav min vardag. Men jag hann enbart vara där i 4 dagar sen blev jag sjuk i tre veckor med bla. struphuvudsinflamation (laryngit) och feber toppar. Så nu är jag utan jobb i fyra veckor sen får jag komma tillbaka när de kör ny utb. period. 

Det var skönt att få skriva av sig... jag kännde att jag mår faktiskt bättre nu. Även om jag är ledsen nu så är det glädje tårar för jag ska aldrig mer hamna på botten igen. 

Over and out // 
Hanna C.    

Egentligen har jag JÄTTE MYCKET JAG MÅSTE SKRIVA om men en sak måste jag berätta... för er som missat det. 

Idag börjar jag på mitt nya jobb och idag är dagen då mitt liv tar en ny start! Beger mig snart ner till Malmö med fem andra tjejer på utb. hur man blir en bra säljare och sedan på onsdag börjar jobbet :) 

Uppdaterar mera om allt annat senare ;) 

OVER AND OUT! 

hanna  

Jag känner mig som det är just nu jävligt förvirrad, ensam, och som att jag inte har ngn pojkvän? Han är väldigt frånvarande, och jag känner mig som en terrorist som terrar han med samtal och sms för att han inte svarar.. 

Men vad ska jag göra? Jag har gjort allt som står i min makt som flickvän. Klart jag är orolig som faaan! Har inte hört av honom på två dagar! 

Jag har ju inte precis slutat älska honom, för jag älskar anton. Han är den som får hela min vardag att vara ljus och skarp annars men idag är den bara suddig och jag ser inte honom? 

Just nu känner jag mig ensam där man ska vara två .. 

är det mig det är fel på ? eller är jag bara en väldigt orolig flickvän?

Letade runt på nätet efter lite udda roliga smycken och jag må då säga!!!! ATT JAG BLEV KÄR I SIDAN CANDIED POSION!!

<a href="http://www.candiedpoison.se/" target="_blank"><img src="http://candiedpoison.blogg.se/images/2010/banner150-aspx_75905026.gif" border="0"></a>

Ibland så behöver man faktiskt bara skriva lite om hur ens dag är eller har varit och inte skriva en massa om hur jag mår .. Ibland behöver jag bara få vara ifred ligg och titta upp i taket och drömma mig bort till en värld som jag önskar att den fanns mycket närmre. Ibland behöver jag bara få komma bort ett slag till en plats dit ingen annan mer än jag själv finns..

Ibland så behöver man bara ligga i gräset på ängen i landet långt långt bort och titta på molnen, som skiftar form. Ibland så längtar jag dit...

Hanna Cansund   

Kan ju bara säga att det var faktiskt lite roligt !

Klicka på länken så får ni se hur Antons och mitt barn skulle se ut XD 

http://www.makemebabies.com/viewbaby.php?server_id=4&folder_id=1008083&image_name=wb201008080316075fdup74mih1972kfsqhivmmv50.jpg&baby_name=&o=s<img style="visibility:hidden;width:0px;height:0px;" border=0 width=0 height=0 src="http://counters.gigya.com/wildfire/IMP/CXNID=2000002.0NXC/bT*xJmx*PTEyODEyOTg1ODAyMTYmcHQ9MTI4MTI5ODczNDQ3MC
ZwPTUyNTM*MSZkPW1tYl93ZWJzaXRlJmc9MSZvPWJlYTY*MjQz
/YjFjYTRhYmI5OTk1N2VmMzA4MzU*MGI2.gif" />

over and out // hanna  

Som kan behövas ibland.. 

Dagen skulle sett ut på följande sätt, börja jobba klockan 14.00, vilket inte blev så och då bestämde jag mig för att fota lite inomhus istället på mammas blommor ! Vilket jag fann väldigt lugnande! Sen så bestämde Emma och jag för att äta en bit pizza och bara snacka lite skit i hennes nya place i Nybban. Hennes lägenhet var UR MYSIG!!!! Vill oxå ha en JÄTTE MYSIG lägenhet!!! Vill helst ha en nnu oxå ;) 

Jobb letandet fortsätter och jag hoppas att det kan gå fort .. Men troligen så gör det nog inte det .. 

bara en del utav blommorna jag tog kort på :) 

@ emmas place !

over and out // hanna